Eulalia är trött på sin Nisse som istället för att laga vattenpumpen hellre springer runt i skogen och ägnar sig åt tjuvjakt.
När Eulalia tvingas vattna blommorna med alkohol ser Åsa-Nisse ingen annan lösning än att laga pumpen.
Sagt och gjort, pumpen lagas. Fast, som alltid när Åsa-Nisse är i farten får pumpen några extra finesser och istället för vatten kommer det upp olja.
Nu ser Åsa-Nisse, och resten av Knohult, sin chans att bli rika.
Pumpen visar sig vara kraftigare än vad Åsa-Nisse tidigare anat och helt plötsligt dyker skumma skånska agenter som jobbar för ett stort oljebolag upp och kräver sin del av kakan.
Åsa-Nisse vägrar att förhandla med oljebolaget, som då blandar in Sveriges regering i bilden.
Pumpen går såpass bra att världens övriga oljepumpar tvingas stänga, och trots att USA:s regering hotar med att bombardera Knohult så gör sig en bråkig skara invånare redo att försvara Knohult och oljan till siste man.
Trots att mer eller mindre hela sveriges humorelit medverkar i filmen känns den aningen långtråkig och man längtar efter att pricken över i:et ska dyka upp. Men, det gör det aldrig – vilket är synd för att vara en film som lockar såpass många till biograferna.
