Den lilla flickan, med det långa blonda håret uppsatt i flätor.
Hon med de stora ljusblåa ögonen och de prinsessrosa kläderna. Jo, det är ju hon bredvid dig på bussen eller kanske vid bion. Hon som du alltid ser sitta ensam i ett hörn med musik i öronen, hon som du alltid går förbi.
Ja, du vet hon med det där mörka håret, det vita ansiktet och som bär de där svarta kläderna och har piercing.
Men den andra lilla flickan då, med det bruna korta håret, de runda glasögonen, hon som alltid kunde alla svar?
Jo, det är ju hon som du ser på på discot, ja, du vet tjejen med det stora sprayade blonda håret, hon med allt smink, det urringade linnet, de kortkorta kjolarna med skyhöga klackar till och som i ena handen håller en cider. Hon där populära tjejen, hon med alla vänner.
Men hur kunde det bli så? Hur kunde de där små flickorna som jämt var tillsammans, komma så långt ifrån varandra?
Gränsen mellan att vara småflickor, de med inga bekymmer, de som alltid hade så roligt tillsammans och de äldre flickornas liv är stor.
Nu pratar de inte med varandra, de ser inte på varandra, ignorerar varandra. Man klädde sig som man hade lust när man var liten, man hade inga krav. Man vad med de personerna man ville, det fanns inga måsten.
Men sen… när man blev äldre blev det annorlunda.
Vännerna du hade flög iväg, du blev sviken, för vissa kom det nya istället, för vissa inte.
Nu ska du se ut på ett visst sätt, ha det nyaste modet, de dyraste märkena, vara cool helt enkelt. Varför blir det så?
Det är konstig hur mycket man förändras på bara några år. Visst, man kan bli vänner igen, få samma intressen och finna varandra. Men det händer även att du inte träffar personen igen, ser inte mot dens håll länge, glömmer bort henne.
