Fantasi och verklighet, kan man säga att det är samma sak eller är fantasin ett varmt ställe utan stress och press? Där jag drömmer mig bort i min egna värld och tror på allt som är overkligt och allt som är omöjligt.
Jag vågar, jag chansar och jag dansar fram med glädje och sång.
Man kan ju säga att det är en likhet med en film som spelas upp i mitt huvud och vilken film eller hur den ska vara väljer jag själv.
För hur häftigt skulle det inte vara att leva som Harry Potter med all magi eller upptäcka kärleken på ett sånt romantiskt och mystiskt sätt som i Twilight, eller varför inte leva ett nästan äckligt perfekt liv som dem alla i Gossip girl? När allt för det mesta slutar lyckligt och man får det man vill, vem vill inte det?
Är det jag säger nu sant, stämmer det in?
Eller är jag ute och cyklar på helt fel väg?
Vad vet jag, det är bara så jag ser allt.
En verklighet och en fantasi.
En verklighet med press och verkliga känslor.
En verklighet med människor som är arga och fyllda med ångest.
Det är då jag vill stänga min in på ett ställe och glömma allt och känna att jag svävar på rosa moln. Eller är det bara när man är kär man svävar på rosa moln? Det är nog då jag vill flyga och känna hur tyngdkraften försvinner. Och när tyngdkraften försvinner kan jag bara flyga iväg på egen hand och känna mig stark!
Men är det inte farligt att försvinna in i fantasin och bosätta sig där?
Jag vet inte men jag menar, för mycket kan väl inte vara bra?
Verkligheten är ju det verkliga och borde vara den plats som jag ska känna mig trygg och säker på.
Men vad säger jag? Jag är bara en tjej med för mycket fantasi och tankar i mitt huvud som snart exploderar!
En dag kommer det nog att sluta med att jag inte har något huvud kvar och allt bara försvinner och läcker ut och helt plösligt står det en talade gris på vägen.
Hur skulle inte det se ut, en tjej som springer runt som galning utan huvud och grisar som pratar. Nej, det där är nog skillnaden mellan verklighet och fantasi, att något sådant verkligen inte kan hända!
Men visst! Vem vet vad som egentligen gömmer sig bakom verkligheten, det är ju inget man kan vara säker på.
Jag kanske har gått förbi en vampyr på gatan eller så kanske mannen i slutet av regnbågen sitter och räknar sina guld mynt dag efter dag.
Det är något man kan fundera på, men kommer vi någonsin få ett bra svar på det?
Jag menar, det här är så jag tänker men hur kan jag veta hur andra tänker?
Men att sitta på en plats man trivs på och bara drömma sig bort, eller varför inte sitta och bara dagdrömma. Är det något man vill säga nej till?
Det skulle absolut inte jag göra, men sen är det ju upp till alla andra också.
-
Birgitta Farelius
